11 Augusti - Last day in Chicago
Usch, vill inte alls att det skall vara sista dagen…. Men tyvärr är det bara att inse fakta och packa ihop sina pinaler. Givetvis strålade solen för fullt utanför fönstret, så inte en sekund fick gå till spillo. Planet gick inte förrän 21:45 på kvällen, så det fick bli en sväng till beachen den sista dagen, lovely!! dessutom kunde det vara najs med ett dopp innan man åkte hem till ”kalla” Sverige. Väl på stranden insåg vi att det minsann inte kommer att bli ett sista dopp i Lake Michigan, det blåste alldeles för mycket, så det var tyvärr badförbud. Besvikna?? Bara förnamnet… Vi har ju bara badat en gång!! Jaja, solen var ju framme och himmelen alldeles klarblå, så det var bara att svälja besvikelsen och njuta av den underbara dagen, fanns ju de som hade det värre ;o)
Då vädret inte varit kanon de sista dagarna har vi struntat i att åka upp i Sears Tower, Trump Tower eller Hancock Building, som alla rekommendera oss att göra, så vi bestämde oss för att göra detta på vägen hem istället, och ta en avslutande drink alt. öl. Härligt sista minne av Chicago innan vi påbörjar den långa resan hemåt, tänkte vi. Så runt tresnåret plockade vi ihop oss. För egen del hade jag inte en ens en handduk, låg på min klänning sista dagen, hade tänkt att köpa en här, men det slutade med att jag lånade hotellets handdukar ist. Tiden går ju så fort...
Hur som helst styrde vi kosan mot Hancock building.
Hancock builidng: den höga svata byggnaden....
En sak jag inte kommer att sakna med stranden i alla fall, är gubben som drog runt på sin glassbox och försökte kränga glass. Sicket jäkla plingande när han drog den där vagnen. Har han inget annat för sig på dagarna än att störa alla stackars ”badjävlar” som vill relaxa på sin fritid? ;o)
När vi kommer upp till Hancock building ser vi världens kö… Men som tur var, så var det kön till själva utkiksplatsen. Vi skulle ju till baren (såklart), så vi letade oss vidare i vimlet. Till slut hittade vi hissarna, även några amerikanska tjejer hängde på oss då de också skulle dit. Härligt med lite folk tänkte vi och steg in i hissen… Eh, fel hiss! Ut igen och leta vidare… tills vi kom runt hörnet och insåg vart hissarna till baren gick.. My gosh, vilken kö!!!! Suck!! Hancock, we’ll be back next year.
Jahopp, det var bara att vända om och ge sig ut i det fina vädret igen. Vad gör vi nu?? Lite snopet var det allt. Då kunde vi ju stannat kvar på stranden en sväng. Dock hittade vi en turistinformation på vägen hem så där slank vi in och frågade hur vi enklast tog oss till flygplatsen, utan att behöva lägga en förmögenhet på taxi. Easy: ta ”red line” till Jackson, sen gå över till ”blue line” och ta tåget ut till O’hare. Det lät ju lätt, dessutom kostade det bara $2,25, i jämna pengar förstås. Taxin kostade ju oss $50 från flygplatsen, men hotellet kunde boka en taxi med fast pris på $35, men nu blev det ju rackans billigt så tåget får det bli.
Då vädret inte varit kanon de sista dagarna har vi struntat i att åka upp i Sears Tower, Trump Tower eller Hancock Building, som alla rekommendera oss att göra, så vi bestämde oss för att göra detta på vägen hem istället, och ta en avslutande drink alt. öl. Härligt sista minne av Chicago innan vi påbörjar den långa resan hemåt, tänkte vi. Så runt tresnåret plockade vi ihop oss. För egen del hade jag inte en ens en handduk, låg på min klänning sista dagen, hade tänkt att köpa en här, men det slutade med att jag lånade hotellets handdukar ist. Tiden går ju så fort...
Hur som helst styrde vi kosan mot Hancock building.
Hancock builidng: den höga svata byggnaden....
En sak jag inte kommer att sakna med stranden i alla fall, är gubben som drog runt på sin glassbox och försökte kränga glass. Sicket jäkla plingande när han drog den där vagnen. Har han inget annat för sig på dagarna än att störa alla stackars ”badjävlar” som vill relaxa på sin fritid? ;o)
När vi kommer upp till Hancock building ser vi världens kö… Men som tur var, så var det kön till själva utkiksplatsen. Vi skulle ju till baren (såklart), så vi letade oss vidare i vimlet. Till slut hittade vi hissarna, även några amerikanska tjejer hängde på oss då de också skulle dit. Härligt med lite folk tänkte vi och steg in i hissen… Eh, fel hiss! Ut igen och leta vidare… tills vi kom runt hörnet och insåg vart hissarna till baren gick.. My gosh, vilken kö!!!! Suck!! Hancock, we’ll be back next year.
Jahopp, det var bara att vända om och ge sig ut i det fina vädret igen. Vad gör vi nu?? Lite snopet var det allt. Då kunde vi ju stannat kvar på stranden en sväng. Dock hittade vi en turistinformation på vägen hem så där slank vi in och frågade hur vi enklast tog oss till flygplatsen, utan att behöva lägga en förmögenhet på taxi. Easy: ta ”red line” till Jackson, sen gå över till ”blue line” och ta tåget ut till O’hare. Det lät ju lätt, dessutom kostade det bara $2,25, i jämna pengar förstås. Taxin kostade ju oss $50 från flygplatsen, men hotellet kunde boka en taxi med fast pris på $35, men nu blev det ju rackans billigt så tåget får det bli.
Kändes lite sorgset att redan lämna staden som snabbt hade satt sina spår i vära hjärtan. Efter en sista sub hos vår lokala Subway, tog vi en sista öl på The Kerryman..... Insupa kvartersatmosfären innan vi begav oss till flygplatsen. Trist värre att behöva åka hem redan, tiden har gått fort även om det känns som vi har hunnit med massor. Jaja, inte så mycket att göra åt saken. Det är som det är helt enkelt. Med långsamma steg gick vi tillbaks till hotellet och hämtade våra väskor. Varmt var det ute dessutom så det kändes lite jobbigt att behöva släpa all packning på tunnelbana och tåg. Men som man bäddar får man ligga ;o) Pengarna har gått till annat än taxi till flyplatsen.. Dessutom fick vi en känsla av att det inte är några diekta trappor att släpa väskorna i, utan det fanns hiss. Väskorna var ju inte lätta direkt...
Efter en del svettandes och kånkande, var vi på tunnelbanan, på väg mot stationen Jackson. Shit va mycket folk och vad varmt det var. Vi skulle 4 stationer innan vi skulle byta till tåget till O'hare. Det enda jag kunde tänka på var hur vi skulle komma av tunnelbanetåget. Väskorna var ju inte små direkt, och vi insåg snabbt att vi stod på helt fel sida av vagnen än där vi skulle gå av... Puh! Men, tillslut fick vi bökat oss fram som dumma turister och kommit av tåget. Dock insåg vi snart att vi var tvungna att gå ner för trappor för att kunna gå i en tunnel till nästa station... vilket innebar att vi var tvungna att gå upp för likadana trappor innan vi var framme.. Sicket strålande beslut att ta tunnelbana/tåg istället för en bekväm taxi till flygplatsen..
Tillslut satt vi på tåget mot O'hare, svettiga men nöjda över att den "slitande" delen av resan var över. Nu var det bara incheckningen och väntan på flighten som var kvar, innan vi verkligen var på väg hem till Svedala.
En liten gnagande oro fanns dock hos oss, skulle våra väskor verkligen klara invägningen? Lite nervösa kom vi till slut fram till incheckningsdisken... O dear (som Annelie brukar säga), övervikt för Annelie som vägde in sin väska först. $60 extra kostade övervikt.. "Katjing!!" Bye bye höstens socilala "event", hello soffa, knäckebröd och vatten. Som två fågelholkar stod vi där och insåg att vi kommer att bli ruinerade... Men tillslut sa mannen bakom disken att jag skulle slänga upp min väska på vågen. Tankarna snurrade febrilt, hur skulle vi ha råd med det här?? Men innan jag ens hann tänka ut hur jag skulle "diska" av notan, sa mannen bakom disken att Annelie kunde ju lägga över lite saker i min väska. Snabbt väcktes jag ur "mardrömmen" och insåg att jag hade ju faktiskt några kilo till godo. Snabbt som ögat slängde vi över lite saker från hennes resväska och vi kunde med gott samvete väga in våra väskor. Wohooo, helt plötsligt hade vi nästan "tjänat" $60 ;o)
Ett par timmar efter incheckningen satt vi tillslut på planet som skulle ta oss hem till Europa och London Heathrow. Dessvärre hade vi sett att vi skall åka med American Airlines, och av min erfarenhet av amerikanska bolag, serveras det ingen gratis alkohol. Och det är verkligen vad vi skulle behöva just nu, för att kunna somna över huvudtaget. Inträngda på en rad i mitten nästan längst bak insåg vi snabbt att detta kunde bli en låååång resa hem. Dessutom hade Annelie hamnat bredvid en lite bredare indier som inte luktade jordgubb direkt. Jaja, 8 timmar får vi stå ut med helt enkelt. Men, till vår stora glädje hade jag fel. Tjohoo, bring in the wine lady! Några timmars sömn är räddad. Mätt och belåten somnade jag så sött man kan på ett plan...
Bye bye Chicago och Amerika, tack för en fantastisk vecka. Be aware, we will be back!!!
10 Augusti - Näst sista dagen
“Katrin, klockan är 11”…. What!? Elva redan? Kära nån, har vi sovit så länge? Suck! Vill ju inte sova bort dagar när man är ute och reser direkt. Så upp och hoppa var det som gällde… eller upp och hoppa kanske var att ta i, sega sig upp kanske låter lite mer som sanningen. Pigg kan jag inte säga att jag var, men samtidigt så var det bara att slå bort det. Sova kan jag göra när jag kommer hem. Vädret såg ut att vara helt okej, så vi bestämde oss för att ta en tur till stranden, bara två dagar kvar så ett dopp och lite sol hade inte suttit fel. Då vi, ännu en dag, missade frullen, fick det bli en macka på Subway. Så gott verkligen.
Väl nere på stranden insåg vi att det var ju full storm, och molnen började driva in över staden. Det hade vi inte känt mellan husen vid hotellet. Så vi satt där i blåsten och åt frukost, men tillslut insåg vi att det var meningslöst så vi bestämde oss för att hitta Millennium Park istället. Det har vi hört skall vara ett måste i Chicago. Så, lite besvikna på blåsten, vi tog oss långsamt utmed strandpromenaden, och givetvis gick vi förbi ”Bubba Gump”, så det fick bli en iskall smoothie på vägen.
Tillslut hittade vi Millennium Park, och gick in och fotade. Konstigt nog försvann alla moln och det blev hett som en gryta, så vi fotade det mest intressanta och begav oss in i stan igen. 
Som vanlit kunde vi ju inte hålla oss ifrån shopping, sista shoppingen innan hemfärd imon kanske. Imon skall det bli jättefint väder så då vill vi nyttja dagen på stranden. Hittade dessa coola stövlarna på Marshalls.
På kvällen ville vi ta det lugnt då det var sista kvällen. Så vi besökte våra "favoritställen", The Kerryman och "The Joynt", varför bryta ett vinnande koncept? 
The Kerryman
På The Joynt var det nattklubbsfredag, och därmed kostade det inträde. Men ägaren kände igen oss (the swedes) och vi fick komma in utan och betala, juste! Å dumt att man skall åka hem nu när man börja känna lokalbefolkningen ;o) Väl där inne hade de öppnat en tredje bar, där de spelade Blues/Jass, så där hamnade vi för att "bara" ta en öl. Sitter där och tjötar i lugnan ro, och kollar in folk så klart, när bartendern ställer fram två öl till oss.... Eh, dom har vi inte beställt, så vi satt där som två frågetecken. "It's from the gentleman in the corner".. Va!?? Händer sånt i verkligheten? Trodde det var på film. Cooooooolt! Men lite pinsamt kändes det dock, då man inte är så van vid sådant hemma i sverige. Så vi visste inte vad vi skulle göra. Men vi tänkte att han kommer väl fram om han vill snacka... vilket han inte gjorde, utan han stod där i sitt hörn, alldeles ensam, stirrande på oss och messade på sin telefon... lite skum var han allt. Så vi väntade in rätt tillfälle innan vi smet ut från baren. Huh! Dags att gå hem med andra ord. Sista natten på det fina hotellet och i de goa sängarna, läge att utnyttja. Dessutom utcheckning kl 11, och vi vill vara på stranden i någorlunda tid.
Trevlig sista kväll i den goa staden Chicago....
9 Augusti - It's my birthday
Självklart vaknade jag jättetidigt på min födelsedag, precis som jag gjorde som barn. Men idag är det ju en stor dag och jag vill ju sjävlklart utnyttja den till max. Satt en stund och bloggade på morgonen tills Annelie vaknade till liv, då jag fick en liten present. I löv presenter :D
Present från Annelie på morgonkvisten, synd att killarna var av papp dock ;o)
När vi väl vaknat till liv gick vi ner och åt av den goa frullen. Igår hade vi inhandlat lite vindruvor, jordgubbar och skumpa, som vi snabbt lade på kylning så att den kunde avnjutas efter frukosten. Måste ju firas att man fyller 40.
Idag hade Annelie fixat en överraskning till mig, som jag dock fick reda på redan igår. Men det gjorde ju inget, då jag är nyfiken i strut. Kl 13 skall vi åka på en båttur på kanalerna inne i stan, så himla kul. Älskar att åka båt, och att vi dessutom skulle titta på de häftiga byggnaderna gjorde ju inte saken sämre.
Då vi kom ner tidigt till Navy Pier, där båtturen utgår ifrån, satte vi oss på en restaurang, Bubba Gump, och tog oss en öl. Himla kul ställe som var uppbyggt runt filmen Forest Gump. Och de körde även ett litet quiz under vistelsen, som Annelie klarade galant, då Forest Gump är hennes favvofilm.
Sen hade de skyltar på bordet, blå om man ville "nonchalerad" av servtrisen/servitören, och röd om man ha dess uppmärksamhet, sicken strålande idé.
Sen hade de skyltar på bordet, blå om man ville "nonchalerad" av servtrisen/servitören, och röd om man ha dess uppmärksamhet, sicken strålande idé.
Då personalen var himla trevliga och menyn dessutom visade massa god mat, bestämde vi oss fort för att inta våran lunch här efter båtturen.
Efter en öl traskade vi till stället där båten skulle utgå ifrån och inväntade avgång. Spännande att få åka båt i stadens kanaler. Väl på båten satte vi oss nära trappan ner till "innerdäck", där förfriskningar serverades. För man kan ju inte åka båt utan förfriskningar ;o) Sen bar det iväg ut på kanalerna. Synd bara att vädret inte var på topp, men det regnade i alla fall inte.
En timma senare, med huvudet fullproppad med information om stadens arkitektur.. eller, ja, fullproppad med amerikanska ord man inte förstod kanske låter mer rimligt. Jösses va vår guide smattrade på, hon tänkte minsann inte att det var turister med på båten som inte hade amerikanska som huvudspråk. Hängde ju inte ens med en tiondel. Men vad gör det, vi fick ju se med egna ögon istället.
Guiden, vår egna "Gwen Stefani"
Dags för lunch, Bubba Gump, here we come again. Efter att vi hade ätit råkade jag givetvis säga att det var min födelsedag, när vår servitris frågade vad vi hade för planer för dagen, så de kallade upp mig och sjön en egenkomponerad födelsesång, som alla på stället skulle stämma in i... Eh, och jag som älskar att stå i centrum... NOT! Fast jag fick vaniljglass med chokladsås, så det var helt klart värt det.
Efter lite goda tapasrätter, en flaska vin och ett besök i "Bubba Gumps" souvenirbutik, började vi dra oss hemåt hotellet. På schemat stod middag på TGIF och en liten sväng på stan. Hade egentligen tänkt att ta glas på Trump Tower eller Hancock building, men vi insåg vi skulle se nada då molnen vägrade att ge med sig. Får ta det någon annan dag helt enkelt. Dessutom började det regna på vägen hem. Trist!! Men som de säger, regna det på "sin stora dag" så får man ett lyckligt liv... eller gäller det bara folk som gifter sig? Äsch, jag kommer ju aldig gifta mig ändå, så jag tycker det gäller när man fyller jämt oxå. Så jösses va kul att det regnade, vad lycklig jag kommer att bli :D
TGIF... mums va gott det var. Och billigt dessutom. Passa våra "kyrkråttplånböcker". Vi delade på två olika förrätter, friterad mozzarellaost och ostungbakade fajitabröd, mmmmm! Till huvudrätt åt jag en kycklingpasta och Annelie tog en ceasarsallad. Till detta tog vi två glas vin var, och vi betalade ca 322 kr med dricks... Som hittat!
Kvällen avundades på "The Joynt", där vi varit några dagar tidigare. Riktigt bra livemusik, så vi satte oss i baren och tog ett glas. Inte så mycket folk dock, men det var en hel del killar, och några få tjejer, som försvann ner i källaren, så där nere hände tydligen något intressant. Men ingen av oss orkade gå och kolla. Dock väcktes vår nyfikenhet när "inkastaren" kom fram till oss och frågade om inte vi två skulle ner i källaren?
"Nääää, vi sitter bra här" sa vi och satt oförstående och fnissiga kvar. Varför frågade han bara oss två, och inte resten av gästerna i baren? Tillslut tog vår nyfikenhet över och Annelie smög ner och kollade in vad som egentligen hände där nere... STRIPSHOW!!! med en brunett och en blondin. haha, trodde han att vi skulle jobba då eller? Såg vi så trashy ut alltså?? Ja, mkt har man fått höra, men en strippa? Tja, det är ju aldrig försent att byta karriär ;o) Givetvis ville jag oxå se detta spektakel, så även jag smög ner och tog några suddiga och mörka foton.. men kul att ha i alla fall.
Sicken kombination, seriös livemusik och strippshow på samma stället... Jaja, man slutar aldrig att förvånas.
Framåt småtimmarna, då min födelsedag för längesen var över, insåg vi våra begränsninga och promenerade hem, i ösregnet... Dränkt som en katt var det skönt att krypa ner i den stora sköna sängen och värma mig.
En helt fantastisk 40 års dag har lagts till på minnet. Kommer aldrig att glömma "the big day" in "the big county!
Bye bye 30+, heeeelloooo 40....
8 Augusti - I love Chicago
Å vilken underbar stad det här är. Vill inte åka hem!!
Ännu en härlig morgon i den stora staden. Inga direkta planer idag utan tanken var att strosa ner till stranden och lapa lite sol. Men givetvis hittade vi alldeles för många butiker på vägen, bland annat Marshalls, där man kan göra riktigt bra fynd. Vilket vi givetvis gjorde. Suck, kommer att gå i personlig konkurs.... Men det får det vara värt, fylla 40 i Chicago gör man ju inte varje dag direkt ;o)
När vi väl var shoppingklara, hade det givetvis hunnit bli mulet, så stranden får vänta helt enkelt. Så det fick bli ett pitstopp och lunch på Cheesecake factory. Lite sega från gårdagen satt vi där en stund och myste. Men något jag inte förstår är att det skall vara så förbannat mörkt över allt, i klädbutiker och restauranger. Svårt att läsa menyn nu när man närmar sig 40. Hur tänker de där?
Hm, "SkinnyLicious Meny"????
Efter Cheescake factory, fick jag leka lite själv, Annelie skulle fixa inför min kommande födelsedag.. SPÄNNANDE! Såååå himla nyfiken, undra vad vi skall göra? Tjohoo, ser fram emot att fira min 40 års dag.
Kändes lite konstigt att strosa runt själv i Chicago, men det kändes inte helt fel heller. Hade lätt kunnat bo i den här staden. Problemet är att man skall hitta något att bo ihop med, för hit lär man ju inte få flytta hur som helst... Jaja, har 3 dagar på mig helt enkelt ;o)
Till slut kom Annelie tillbaks till hotellet och fixat lite inför min födelsedag. Och till min glädje kunde hon inte hålla sig utan berättade vad vi skall göra... I like!! Men, det tänker jag inte förtälja här, utan det får ni reda på imorgon.
Det blev en tidig och lugn kväll, vill ju spara våra krafter inför MY BIG DAY!! Så en stilla middag med en öl på det mysiga stället vi hittade när vi gick hem från bussen som kört oss till Premium Outlet.
Som ett barn innan julafton gick jag gladeligen och la mig tidigt, skall bli såååå spännande att fira min 40 års dag här i Chicago, bara det är den bästa presenten!! :D
7 Augusti - Shop til you drop
Shopping, shopping, shopping. Tjohooo! Idag bär det iväg till ett outlet utanför Chicago. Transport, som kommmer och hämtar oss på hotellet halv tio, bokade vi igår genom Grey Line.
Pigga som mörtar, efter över 9 timmars sömn, hoppade vi lätt upp ur sängarna. Frukosten skulle intagas för första gången på hotellet. Rostad smörgås med cream cheese & marmelad, youghurt, våfflor med amerkansk sirap och givetvis det underbara amerikanska kaffet ;o) Mums!
Efter en stärkande frukost stod vi givakt utanför hotellet och väntade på vår transport som skulle ta oss till Chicago Premium Outlet Aurora. Efter 20 minuters väntan insåg vi att vi troligtivs hade blivit glömda. Paniken börja stiga i oss, vi vill ju shoppa!!!! Så Annelie går in till receptionen och ber dom ringa Grey Line för att höra vad som hänt. Och mycket riktigt hade de glömt oss. Så de bad oss hoppa in i en taxi och bege oss till deras kontor några blocks iväg. Puh, vilken tur att de inte hade hunnit lämna staden. Sicken katastrof det hade blivit.
Efter ca 45 minuters bussfärd var vi äntligen framme. Nu gäller det att ha en plan, vi har "bara" 4 timmar att shoppa på och det är 120 butiker.. Hm, det blir 2 minuter i varje affär.. Ops! Liiiite väl tajt kanske. Så, det var bara att prioritera helt enkelt. Vilka affärer är viktigast?
Tja, jag vet ju vilka affärer som är viktigast för mig i alla fall :D
O'boy vad 4 timmar går fort när man har kul, och jösses vad pengar man kan bränna :D Way over my budget kan man säga. Men det finns ju nudlar & vatten, så får ta den smällen när jag kommer hem ;o Vansinnigt nöjd med mina inköp är jag i alla fall. Annelie fick ju shoppat en hel del så vi är lika fattiga resten av resan, vilket känns skönt.
Tur att vi hade transport enda hem till hotellet.. trodde vi ja. För givetvis väljer bussen att få punktering när vi kommer in till stan.. eh!? Sicken tur att det inte hände på motorvägen, så får väl säga att det var tur i oturen. Så, det var bara att samla ihop alla påsarna och börja traska. Nu var vi inte långt ifrån vårt hotell så det kändes ändå helt okej. Det var ju värre för de andra som bodde en bit bort. Men för att orka gå de två kvarteren till vårt hotell, var vi tvungna att ta ett litet pitstop på en väldigt mysig restaurang/bar som låg i hörnet där vi fick hoppa av.
Fantastiskt lite mysig restaurang som vi måste besöka igen.
Väl hemma på hotellrummet droppade vi av alla påsar och gav oss ut på stan igen, för att äta en god middag och njuta av ännu en härlig kväll i den stora staden.
Efter middagen gick vi till en "roof top" bar på Hotell Dana, som inte ligger så långt ifrån vårt hotell. Med en härlig utsikt över staden satt vi och njöt av den sköna värmen och gott vin. Efter att ha snackat med några killar som skulle vidare till en kvartersbar, hängde vi med dom och avrundade kvällen med livemusik och trevligt sällskap.
"Kodak moments"
Givetvis har jag fotat en hel del, och tänkte jag kunde dela med mig av den här enormt fantastiska staden.
6 Augusti - Underbara Chicago!
Första morgonen i Chicago. Vaknade med en underbar huvudvärk... om det berodde på jetlagen eller om det berodde på att vi satt uppe och tjötade halva natten låter jag vara osagt ;o) Hur som helst så vaknade jag väldigt tidigt, och hade svårt att somna om i och med huvuvärken. Så jag tog på mig lite kläder och smög mig ut på stan på jakt efter huvudvärkstabletter. Frågade i receptionen vart närmsta Pharmacy låg och han förklarade för mig, och jag tyckte nog att jag fick ihop det.... Men väl ett block iväg, stod jag som en förvirrad höna och hade totalt glömt av vad han sa. Jäkla huvuvärk!! Att det var varmt och soligt gjorde ju inte saken bättre, så jag gick och köpte mig en cola light och fick snällt gå hem med min enerverande huvudvärk.
Väl hemma hade Annelie vaknat till liv och jag fick ta hennes sista treo, wohoooo, dagen är räddad. I väntan på att huvudvärken skulle gå över hoppade jag in i duschen för att piggna till. Och mycket riktigt, efter en liten stund var värken borta och jag var fit for fight för att göra staden Chicago osäker.
Då vi hade missat hotellets frukost gick vi till Subway och köpte en härlig sub och mumsade i oss. Ett fantastiskt väder så vi besämde oss för att lunka i långsamt tempo ner mot stranden. Givetvis hittade vi lite intressanta affärer på vägen, vilket inte gjorde ont så att säga.... Förutom för plånboken ;o)
Ett enormt Macy...
Efter en långsam promenad med besök i varenda affär kom vi tillslut ner till stranden... Å vilken underbar vy att se. Att en sjö kan vara så fin, precis som havet på en söderhavsö.
Det blev några sköna timmar på stranden, med härliga smådopp i det härligt varma vattnet. Vilket härligt liv :D Bredvid stranden, på strandpromenaden låg en bar/café där vi bestämde oss för att inta dagens lunch. Vilket juste ställe, och soft som sjuttans.
Så där satt vi i några timmar, lapade sol och njöt av utsikten. Så coolt att sitta på strandpromenaden, och se havet åt ena hållet, och skyskrapor åt andra hållet.
Efter en underbar dag på stranden styrde vi kosan mot hotellet. Då vi bestämt att åka till ett outlet på tisdagen, blev det en lugn middag på kvällkvisten och, och vi stupade i säng redan vid tio tiden. jetlagen tar ut sin rätt helt enkelt, och vi behövde samla alla krafter inför tisdagens storshopping.
5 Augusti - Chicago city, here we come!
Efter några timmars sömn pep klockan på 4:50, trötta som bävrar klev vi upp och satte på oss den gula STS stassen, för att sen traska ner i receptionen och möta upp första "kullen" med kids som skulle åka vidare till sina slutdestinationer. Halv sex kom shutteln och hämtade mig, Annelie och 6 kids som skulle åka iväg. Då vissa redan hade checkat in, dagen innan, och bara skulle gå igenom security följde inte vi med dom in i inrikeshallen, utan droppade dom utanför. Vissa av dom var lite småförvirrade och kände sig nog lite utlämnade när de var tvungna att lämna mig och Annelie. Kan tänka mig att vi var deras trygghet på resan över till USA. Väl tillbaks på hotellet hade frukosten startat, så vi var inte sena med att sätta oss ner och äta en riktigt amerikansk frulle: rostat bröd med scramble eggs, bagels och så klart blåbärsvåfflor med sirap, I'm in heaven.
4 styckna elever var kvar, varav en svensk tjej, Hanna, åkte 8,40, och de tre resterande åkte 9.40. Det var en trevlig morgon med mycket skratt och snack.
Hanna, Anton, Armand och Ebba
Annelie, Ebba och Hanna, när Hanna lämnar hotellet.
Tillslut var vi ensamma, vilket kändes lite konstigt samtidigt som det var väldigt skönt. Vi hade ju hållit på sen fredag eftermiddag och det tar verkligen på krafterna. Dessvärre var vi tvungna att stanna kvar på hotellet tills sista planet hade lyft, vilket var runt tolvtiden. Så det var bara att gå upp på rummet och sitta av tiden. Till slut blev klockan tolv och vi satte oss i en taxi och åkte in till city. Tjohooo! Äntligen!!!!
Hotellet, som jag bokat genom jobbets hotellbokning, var fantastiskt fint. Väldigt lyxigt och fräscht. Var sina stooora sänger fick vi, gud så gött.
Vilken fantastisk stad vi har hamnat i. Strosade runt och fotade som två små galningar, och hann med lite shopping så klart. Till slut hamnade vi nere vid stranden och hittade en strandbar där vi satte oss och tittade ut över stranden och sjön. Såååå himla fint.
Efter att ha insupit den underbara atmosfären strosade vi hemåt för att avrunda kvällen, på hotellrummet. Här känns det som vi kommer att trivas väldigt bra.
4 Augusti - What a day!
Lördag morgon.. suck, vad skall man säga? Klockar piper kl 4 och jag har knappt fått någon sömn. Legat och tittat på klockan ungefär en gång i timman. Tyvärr inte så mycket att göra åt saken när man väl skall upp, men att man skulle iväg till Chicago gjorde ju saken liiiite bättre i alla fall, även om det inte var min egna semester som fyllde mina tankar, utan att jag skulle möta upp 6 elever till på Arlanda, att vi skulle ta oss till Heathrow (där vi skulle möta upp resten av alla eleverna, och även Annelie så klart). Kommer jag klara av alla frågor från föräldrarna? Kommer jag klara av detta asnvaret att ta dom till London, ensam?
Hur som helst, fick masa mig upp, ta en kall dusch för att sen äta en väldigt tidig frukost. Kl 5 kom airport shutteln och hämtade oss för att ta oss till Arlanda utrikesterminal.
Väl på plats var det några som redan hade dykt upp och stod och tog farväl av vänner och familj. Även idag var det många tårar, kramar och en hel del fotografering för att föreviga avfärden till det stora landet i väst. Gjorde ont i hjärtat när man såg att alla hade så svårt att slita sig från varandra. Jag fick dessutom reda på är att ingen får komma och hälsa på eleverna, då hemlängtan kan bli väldigt stor. Så det blir hela 10 månader som alla skall vara ifrån varandra, när man är mellan 15 till 18 är det faktiskt väldigt stort, vet ju hur hemkär jag var i den åldern. Så jag förstår att det var svårt att slita sig.
Till slut fick vi ta farväl av alla, och gå igenom till gaten. 9 elever sammalagt hade jag i släptåg och alla verkade komma himla bra överrens, vilket kändes skönt då jag märkte att vissa var lite melankoniska efter att de lämnat sin familj. Men plötsligt fick det en ny liten temporär familj, vilket jag tror hjälpte många:
"Mina" tjejer: Ebba, Hanna, Emma, Elin & Vida
"Mina" killar: Jakob, Adam, Anton och Emil
Boarding
Efter en fantastiskt trevlig och avslappnad flygresa med British Airways landade vi på Heathrow. Finally, mötte jag upp Annelie och de andra studenterna. Genast kändes det enklare när vi var två, hade ju bävat lite över att vara ensam med ett sådant stort ansvar. Men det gick ju galant, de svenska ungdomarna var väldigt duktiga.
Väl på Heathrow möttes det upp elever från alla delar av Europa: Sverige, Danmark, Norge, Finland, Österrike, Italien, Frankrike och Holland. Fantastiskt kul att få vara med om en sådan här upplevelse, måste jag säga. Sen var vissa av eleverna lite respektlösa och lyssnade inte på vad vi sa, bland annat var vi tvungna att skynda oss till gaten som skulle ta oss till USA, då två finska elever helt plötsligt får för sig att shoppa... eh, hur tänkte de där? De har ju ändå betalt över 80.000 för att studera i USA och så är man inte mer noga att komma med planet... Tre italienera struntade i våra order att stanna utanför gaten så vi kunde räkna in alla, utan gick ombord innan vi fick ihop alla, vilket medförde att vi blev jätteförsenade genom gaten, då vi inte fick ihop 46 personer.. Suck!! Hur som helst fick vi fråga personalen i gaten om de hade boardat, vilket de hade gjort, som tur var, puh!
Till slut satt vi på planet som skulle ta oss till Chicago. Resan gick bra och snabba. Många hade sovit dåligt så de somnade som små stockar. Vissa av oss andra som var helt stissade (jag och Annelie) av att 15 kids hade kort tid innan deras connectionflights gick vidare ut i USA, satt och funderade ut lite strategier hur vi skulle gå tillväga när vi väl landade i USA. Security brukar ju ta sin lilla tid. Men till slut fick vi droppa det och försöka lita på att vi kommer att klara av det.
Äntligen landade vi i Chicago, whooo! Annelie fick springa iväg med de 15 som skulle vidare kort därpå, och jag kunde ta det lugnt med resten av kidsen genom security. Dessvärre kom det in ett oväder med ösregn och åska, så en hel del plan blev cancellerade eller framskjutna, så det utlöste hel del kalabalik, de små liven som var långt hemifrån undrade givetvis vad som skulle hända nu, vilket jag självklart förstår. Men till slut löste sig allt, efter många svettiga timmar fick några extra sova över på Chicagos flygplats med oss andra, och de andra verkade ha kommit iväg med sina ombokade flighter.
Så nu, äntligen är vi på vårt hotell och jag och Annelie får vår efterlängtade vila. Klockan är ställd på 04:50, då nästa omgång kids skall sändas iväg till sina destinationer.
Good night America, where ever you are ;o)
3 Augusti - Från Landvetter till Arlanda.
Efter ett intensivt funderande, fick jag till slut ihop min packning. Men likt förbannat hamnade jag på nästan 15 kg... Man får ioch för sig ha 23, men vill ju shoppa där. Jaja, jag får väl slänga iväg lite schampoo eller nåt om det behövs. Lösningar finns på allt. När jag väl var färdigklädd, redo för take off, insåg jag att klockan bara vara 13... jag skall ju inte vara på Landvetter förrän kl 15:30. Så det var bara att sätta ingång att dammsuga och städa lite, blommorna fick sen en dust oxå. Till slut hade jag inte så mkt mer att göra så jag pallrade mig iväg till busshållplatsen för att invänta bussen till korsvägen. Alla bussar klaffade så efter 30 min var jag på Landvetter, och hade gott om tid. Gick till Forex och växlade till dollar, då jag inte hade gjort det innan. Och sen gick jag till inrikeshallen för att vänta på Anton. Lite nervös var jag allt.Till slut dök familjen och vännerna upp. Många frågor från mamma och pappan, men jag lyckades nog svara på det mesta. Efter alla frågor och svar checkade vi in vårt bagage för sen ta oss til gaten. Familj och vänner sa hej då, mååååånga kramar och tårar, till och med så att jag fick en tår i ögat. Kan tänka mig att det är tufft för mamma, pappa, son och ev. flickvän när en åker bort. Hur som helst så släppte de taget och vi kunde gå igenom security. Väl på planet tror jag Anton slappnade av och vi satt och snacka om både det ena och det andra. Visade sig att han dansade breakdance, cooolt! Han skall till Alaska och plugga, mest för att förbereda sig inför kommande år på College. Himla gullig och jordnära kille. Resan upp gick smidigt och efter att vi fick våra väskor, drog vi oss till utrikeshallen, där ankommande flighter kom. Där hämtade vi upp Jacob och Adam. Två grymt coola killar från Helsingborg och Skanör/Falsterbo. Men efter ett tag så mjuknade de oxå :D Jacob skall plugga i Florida, i Melbourne, han har 11 i hcp och har så klart golfklubborna med, så kan tänka mig att det blir en del golf. Och Adam skall till West Palm Beach och plugga, och spela amerikansk fotboll, där han skall försöka platsa in i skolans lag. Där var det vinna eller försvinna som gäller... typ en liten Zlatana tror jag bestämt.
Efter att ha checkat in på Ibis Hotell gick vi och satte oss och käkade. Måste säga att alla tre (även om de var olika) var ett gott litet gäng, coh de var väldigt trevliga och sympatiska. Vi hade en väldigt trevlig middag med många roliga diskussioner om div saker mellan himmel och jord. Är så himla glad att allt har funkar så bra. Nu är vi tillbaks på rummen för att försöka sova några timmar innan vi skall upp ingen. Klockan 4 är det upp och hoppa... Undra hur det skall gå med tonårskillarna, som är vana att gå och lägga sig kl 3 på natten, och gå upp tolv mitt på dagen... Oh dear! Hur skall detta gå?????
Mitt fina hotellrum, himla fräscht.
Inte lika kul utsikt... Tur att man bara skall sova här ;o)
Fiiiint badrum oxå, helt okej standard för att vara ett budgethotell
Nu får nog fröken ta och tagga ner lite och invänta John Blund. Annars kommer jag aldrig att komma upp, och vilken katastrof det skulle bli... Burr, vill inte ens tänka tanken.
Nä, pronto i säng. Sov gott alla så hörs vi snart igen!
3 Aug - Preparing for take off!
Fredag morgon... I eftermiddag bär det iväg till Arlanda för att övernatta till lördag morgon, då det bär iväg till C.H.I.C.A.G.O, wiiiiihaaa! Jösses va spännande och vad kul det skall bli. Och kul att jag äntligen kommer till USA med Annelie, så som vi har tjötat om att åka dit ihop, och plötsligt händer det, I löv it!
Men, back to reality, vad har jag förberett? Nada... Har haft semester och kommit in i semesterlunken så tankarna har lixom inte hunnit ifatt mig ännu, att jag faktiskt skall åka i eftermiddag. Paniken börjar smått växa i mig... eller äsch, det där lät väldigt teatraliskt & dramatiskt. Jag är faktiskt lugn som en filbunke. Sitter här och äter min frukost, tittat ut över min halvtomma lägenhet, för den har jag ju inte heller hunnit inreda pga semester... Men vad gör det när man har en trist, tråkigt och alldeles, alldeles... gråblåsig höst framför sig. Det kan jag fixa då helt enkelt. NU är det USAtrippen som hägrar och den skall jag njuta av till fullo. MEN, först skall jag och Annelie klara av att leverera 47 kids till Chicagos flygplats O'Hare. Och det känns ju lite pirrigt måste jag säga.
Hur som helst, vad jag ville komma till är, att framför mig ligger en tom mastodontresväska.... bredvid ligger två nyinköpta bikinis, ett par shorts och en topp... Hm, det kanske räcker? Det är ju ändå runt 30 grader och jag vill ju shoppa nytt dessutom. Av erfarenhet från NY trippen, så skall jag INTE ha 15 kg när jag checkar in idag på Landvetter, snarare 5 kg... eller hur! Jag känner mig själv, bara min necessär väger ju 5 kg..
Jaja, återstår att se helt enkelt. Dags att avsluta min frulle och börja fundera på min packning. Det är ju faktiskt inte så många timmar tills jag skall möta upp första eleven, Anton i från Göteborg.
En sak är säker i alla fall, jag vet vad jag skall resa i....
