11 Augusti - Last day in Chicago
Då vädret inte varit kanon de sista dagarna har vi struntat i att åka upp i Sears Tower, Trump Tower eller Hancock Building, som alla rekommendera oss att göra, så vi bestämde oss för att göra detta på vägen hem istället, och ta en avslutande drink alt. öl. Härligt sista minne av Chicago innan vi påbörjar den långa resan hemåt, tänkte vi. Så runt tresnåret plockade vi ihop oss. För egen del hade jag inte en ens en handduk, låg på min klänning sista dagen, hade tänkt att köpa en här, men det slutade med att jag lånade hotellets handdukar ist. Tiden går ju så fort...
Hur som helst styrde vi kosan mot Hancock building.
Hancock builidng: den höga svata byggnaden....
En sak jag inte kommer att sakna med stranden i alla fall, är gubben som drog runt på sin glassbox och försökte kränga glass. Sicket jäkla plingande när han drog den där vagnen. Har han inget annat för sig på dagarna än att störa alla stackars ”badjävlar” som vill relaxa på sin fritid? ;o)
När vi kommer upp till Hancock building ser vi världens kö… Men som tur var, så var det kön till själva utkiksplatsen. Vi skulle ju till baren (såklart), så vi letade oss vidare i vimlet. Till slut hittade vi hissarna, även några amerikanska tjejer hängde på oss då de också skulle dit. Härligt med lite folk tänkte vi och steg in i hissen… Eh, fel hiss! Ut igen och leta vidare… tills vi kom runt hörnet och insåg vart hissarna till baren gick.. My gosh, vilken kö!!!! Suck!! Hancock, we’ll be back next year.
Jahopp, det var bara att vända om och ge sig ut i det fina vädret igen. Vad gör vi nu?? Lite snopet var det allt. Då kunde vi ju stannat kvar på stranden en sväng. Dock hittade vi en turistinformation på vägen hem så där slank vi in och frågade hur vi enklast tog oss till flygplatsen, utan att behöva lägga en förmögenhet på taxi. Easy: ta ”red line” till Jackson, sen gå över till ”blue line” och ta tåget ut till O’hare. Det lät ju lätt, dessutom kostade det bara $2,25, i jämna pengar förstås. Taxin kostade ju oss $50 från flygplatsen, men hotellet kunde boka en taxi med fast pris på $35, men nu blev det ju rackans billigt så tåget får det bli.
10 Augusti - Näst sista dagen
“Katrin, klockan är 11”…. What!? Elva redan? Kära nån, har vi sovit så länge? Suck! Vill ju inte sova bort dagar när man är ute och reser direkt. Så upp och hoppa var det som gällde… eller upp och hoppa kanske var att ta i, sega sig upp kanske låter lite mer som sanningen. Pigg kan jag inte säga att jag var, men samtidigt så var det bara att slå bort det. Sova kan jag göra när jag kommer hem. Vädret såg ut att vara helt okej, så vi bestämde oss för att ta en tur till stranden, bara två dagar kvar så ett dopp och lite sol hade inte suttit fel. Då vi, ännu en dag, missade frullen, fick det bli en macka på Subway. Så gott verkligen.
Väl nere på stranden insåg vi att det var ju full storm, och molnen började driva in över staden. Det hade vi inte känt mellan husen vid hotellet. Så vi satt där i blåsten och åt frukost, men tillslut insåg vi att det var meningslöst så vi bestämde oss för att hitta Millennium Park istället. Det har vi hört skall vara ett måste i Chicago. Så, lite besvikna på blåsten, vi tog oss långsamt utmed strandpromenaden, och givetvis gick vi förbi ”Bubba Gump”, så det fick bli en iskall smoothie på vägen.
Tillslut hittade vi Millennium Park, och gick in och fotade. Konstigt nog försvann alla moln och det blev hett som en gryta, så vi fotade det mest intressanta och begav oss in i stan igen. 
Som vanlit kunde vi ju inte hålla oss ifrån shopping, sista shoppingen innan hemfärd imon kanske. Imon skall det bli jättefint väder så då vill vi nyttja dagen på stranden. Hittade dessa coola stövlarna på Marshalls.
På kvällen ville vi ta det lugnt då det var sista kvällen. Så vi besökte våra "favoritställen", The Kerryman och "The Joynt", varför bryta ett vinnande koncept? 
The Kerryman
På The Joynt var det nattklubbsfredag, och därmed kostade det inträde. Men ägaren kände igen oss (the swedes) och vi fick komma in utan och betala, juste! Å dumt att man skall åka hem nu när man börja känna lokalbefolkningen ;o) Väl där inne hade de öppnat en tredje bar, där de spelade Blues/Jass, så där hamnade vi för att "bara" ta en öl. Sitter där och tjötar i lugnan ro, och kollar in folk så klart, när bartendern ställer fram två öl till oss.... Eh, dom har vi inte beställt, så vi satt där som två frågetecken. "It's from the gentleman in the corner".. Va!?? Händer sånt i verkligheten? Trodde det var på film. Cooooooolt! Men lite pinsamt kändes det dock, då man inte är så van vid sådant hemma i sverige. Så vi visste inte vad vi skulle göra. Men vi tänkte att han kommer väl fram om han vill snacka... vilket han inte gjorde, utan han stod där i sitt hörn, alldeles ensam, stirrande på oss och messade på sin telefon... lite skum var han allt. Så vi väntade in rätt tillfälle innan vi smet ut från baren. Huh! Dags att gå hem med andra ord. Sista natten på det fina hotellet och i de goa sängarna, läge att utnyttja. Dessutom utcheckning kl 11, och vi vill vara på stranden i någorlunda tid.
Trevlig sista kväll i den goa staden Chicago....
9 Augusti - It's my birthday
Sen hade de skyltar på bordet, blå om man ville "nonchalerad" av servtrisen/servitören, och röd om man ha dess uppmärksamhet, sicken strålande idé.
8 Augusti - I love Chicago
7 Augusti - Shop til you drop
"Kodak moments"
6 Augusti - Underbara Chicago!
5 Augusti - Chicago city, here we come!
4 Augusti - What a day!
3 Augusti - Från Landvetter till Arlanda.
3 Aug - Preparing for take off!
From the big appel to lilla london. 1 maj 2012
Jahopp, då var man på hemmaplan igen, efter en underbar resa till THE BIG APPEL. Känns lite snopet dock, här har man gått och längtat som en kärlekskrank i flera månader, och så vips så är man back to reality. Vad hände där?? Allt gick verkligen i 300 knyck, men shit va kul jag har haft.
Igår, måndag, vaknade vi lika tidigt som vanligt. Dock börjar man känna att man skulle kunna sova längre om man bara gav det tid, men det var ju på tiden, när man skall vända och åka hem igen. Hur som helst bestämde vi oss för att ta en promenad i Central Park. Det var verkligen kanonväder ute, så det var perfekt för titta på den fina parken. Vår shuttel ut till flygplatsen skulle inte komma förrän 13:20 så vi hade lite tid på oss att njuta av det underbara vädret. Givetvis passade jag på att fota. 
Vi var rätt tidiga i parken, så det var inte så mkt folk, vilket var väldigt skönt. Helt fantastiskt att bara strosa runt, fota och insupa atmosfären för en sista gång under denna tripp.
Våra lägenhetskompisar hade gått ut lite tidigare och satt nu på Boathouse, ett cafe som ligger vid den kända dammen, där många filmer har spelats in.
http://www.thecentralparkboathouse.com/
Så vi styrde kosan ditåt, för att ta en snabbfika. Även om det kändes som vi hade massor av tid, så bara tiden rann iväg. Tanken var att även försöka äta någon slags lunch innan avfärd, och det tar sin lilla tid det med. Skönt att slippa jobba sig med det på flygplatsen.
Härligt att se att allt är på väg att vakna till liv, här hittade jag en gatumusikant som sitter och gör rent sitt instrument. Laddar inför sin jobbdag. 
Efter att ha fikat en snabbis, drar vi oss ut ur parken och börjar strosa hemåt. Hinner dock med en sista bild från parken, med min kära bror Thomas och hans fru Line. 
Givetvis hann vi även med lite snabbshopping av några scarves i stånden som finns runt hela central park. Där efter letade vi upp en resturang som förr hette Houstons, men nu bytt namn till Hillstone. Jättetrevligt ställe som serverar typisk amerikansk mat, så som ceasarsallad, hamburgare och clubsandwich. Men de har även lite annat, så som sushi. Kan verkligen rekommendera detta ställe om ni är ute efter en trevlig lunch eller en god amerikans middag. Fantastiskt trevlig personal dessutom, så det gjorde ju inte saken sämre.
http://www.hillstone.com/hillstone/
Kan även tillägga att denna restaurant finns i andra delar av USA också.
Efter lunchen gick vi raka vägen hem för att plocka ihop våra sista pinaler och säga hej då till lägenheten. Hittade dock denna skylten på vägen hem. Lite kul.. 
Med tanke på hur mkt det tutades förut på Manhattan så blev det säkert väldigt dyrt för många, efter att den här regeln infördes.
Hemresan gick fantastiskt bra. Flög med ett betydligt mkt större plan än det jag åkte dit med. Jag hamnade på ett sätet vid gången, vilket kändes väldigt bra efter att suttit inträngd vid fönstret på vägen till NY. Innanför mig satt en mamma och dotter från tyskland. Typiskt tänkte jag, då skall väl de springa på toa vid tid och otid. Men ack vad jag bedrog mig. De gick inte på toa under nästan hela överresan. Mamman gick när jag vaknade till liv på morgonkvisten. Stackarn, hon hade väl inte hjärta att väcka mig.. Så fort middagen på planet var avslutad, sattes ögonebindeln på, proppar i öronen, kudde i nacken och filten över bena. Sen somnade jag som en stock! Sköööööönt! Nog den bästa hemresan ever, av alla resor man gjort till USA.
Väl hemma i Europa, Frankfurt, fick jag snällt vänta i nästan 6 timmar på flighten vidare till Göteborg. Försökte komma med ett tidigare plan, men tydligen var det fullbokat. Försökte fördriva tiden med lite fika och läsa. Men var otroligt trött och slö efter flygresan. Även om jag sov som en stock sover man ju knepigt i en flygstol, och dessutom är det tidszoner, så det kanske inte var så konstigt. Till slut fick vi boarda planet hem till Göteborg, ingen var lyckligare än jag. Det är ju lite trist att behöva vänta så länge när man reser ensam.
Tillslut var jag äntligen hemma på välkänd mark igen. Snälla pappa stod och väntade, även idag jobbade han som airportshuttel. Och sicket underbart väder det var hemma, hela 24 grader. Kändes som ett härligt välkomnande.
Thomas och Line landade en timma efter mig så jag väntade hemma hos våra föräldrar för att säga hej till dom. Det var ju så länge sen vi sågs ;o)
Borta bra men hemma bäst! Kändes skönt att komma hem till sina egna saker, även om jag lätt hade kunnat stanna kvar i NY. Imon blir det back to reality. Men skall försöka leva på minnena från denna resa så länge som det går. Har ju fått med mig fantastiskt fina bilder hem. Snart dock dags att boka in nästa resa, vilket förhoppningsvis blir en sol och bad semester med bästisen Annelie.
Ops, höll på att glömma, en liten weekend till Stockholm över Kristihimmelfärdshelgen blir det också. Vem vet, kanske blir lite dokumentation från den trippen oxå.
På återseende!
Amerikanska pannkaksdrömmen som gick upp i rök! 29 april 2012
Söndag, söndag, söndag... Näst sista dagen i NY. Jösses vad dagarna springer iväg. Och vi som ändå har varit uppe och hoppat bra tidigt, och haft hela dagarna på oss att utforska och smälta allt nytt. Men som det klyschiga talesättet säger; tiden går fort när man har roligt... Och för en gång skull stämmer det perfekt.
Denna förmiddag var en brunch inbokad nere vid Time Square, på BB King:
http://www.bbkingblues.com/brunch.shtml
Så vi styre kosan i långsamt tempo åt det hållet. Som vanligt var vi ute tidigt och NY hade ännu inte vaknat till liv, speciellt inte idag, det är ju ändå söndag. De andra skulle besöka Empire State building, nu på morgonen, och göra en tour där, vilket jag, Thomas och Line avstod.
Som vanligt hade jag kameran i högsta hugg, så jag passade på att fota diverse olika vyer och saker på vägen. Gillar att förstora och rama in foton, så vill gärna ha några typiskt amerikanska foton med mig hem.
Här är Chrysler building, som vi gick förbi när vi gick mot vårt mål.
Ett fotomål som jag hade, var en amerikansk skolbuss. Och lucky me, jag hittade en till slut. Var sååå himla glad när jag upptäckte vad jag höll på att missa ;o) Kommer definitivt bli ett förstorat foto i mitt vardagsrum. 
Efter ett par timmars promenad och ett antal digitala bilder senare, hamnade vi till slut utanför BB King, där vi skulle träffa de andra kl 10.
Vi hade bokat detta hemifrån och var tvungna att komma dit alla, på en och samma gång, annars blev det problem för de stackars insläpparna... eh, hur svårt kan det vara? Men som snäll svensk så gör man som man blir tillsagd, så vi fick snällt vänta in alla. Dock inget större problem då det fanns enormt mkt att titta på runt omkring. Vi var ju i Time Square området, så det fanns en del blingblingskyltar och div annat att lägga tiden på.
Tillslut var vi alla samlade och blev visade ner till en tom bar, där det var uppsamling. Sen blev man uppropad i grupper, för att sen bli visad vidare in i en stor lokal där själva brunchen var och även uppträdandet av gospelkören.
Efter att ha hämtat mat från buffén satte vi oss ner och njöt av maten. Helt okej mat, dock saknade jag merikanska pannkakor... Kände mig riktigt snuvad på det faktiskt, då det var dom jag såg fram emot mest. Dessvärre visste jag detta, då personen som bokade sa klart och tydligt att det finns inga amerikanska pannkakor på buffén.... men likt förbannat går jag och tror att jag skall få amerikanska pannkakor.. hur trög är man då på en skala? Tja, jag tänkte att han måste ha uppfattat fel, vi skall ju äta en amerikansk brunch! Och hur mkt amerikansk brunch är det utan amerikanska pannkakor????? Suck!! Nä men jag åker väl hem till Hotell Liseberg Heden, i Göteborg, och äter amerikanska pannkakor om det skall vara på det viset ;o) 
Lagom till att vi ätit upp, började gospelkören att spela. 
Det var ett trevlig uppträdande, men jag fick ändå känslan av att det var väldigt tillrättalagt. Men det var helt klart trevligt och underhållande. Så kul att ha gjort det, men jag kommer inte göra om det igen. Nästa gång får det bli ett besök i en kyrka i Brooklyn eller nåt istället, så man får se "the real thing".
Efter brunchen kom vi ut i ett strålande fint vädret, dessutom hade temperaturen stigit så det var fantastiskt härligt ute. Dock hade jag och Line bestämt att vi skulle ge Macys en sista chans innan hemfärd. Vår lägenhetskompis, Katrin (heter hon oxå), hade hittat vansinnigt snygga Levis jeans (vi blev gröna av avund), så vi var tvungna att ge oss ut på jeansjakt. Så, även om det var kanonväder, äntligen, blev det varuhuset Macys ändå. Fint och varmt väder kan man få hemma (eller inte...), däremot kan man inte få shoppingen, så det var inget svårt beslut direkt. Min tripp till NY var ju en shoppingresa, ingen solresa :D
På väg ner mot Macys gick vi och diskuterade vart killarna skulle kunna ta vägen, de är ju lättroade så en sportbar räcker långt. Men tyvärr fanns det inte så många barer på vägen och framför allt inga uteserveringar, som man ser hemma i Sverige från 1 april. Så det blev helt enkelt så att de fick sätta sig längst ner i Macys, på Macys Cellar Bar & Grill. Med en öl i handen så underhåller de sig själva ett tag. Perfekt, vi får lugn och rogivande shopping, och de får lugn och rogivande ölstund.. alla parter är nöjda?
3 par jeans, solglasögon, piké och några sockar senare, var vi äntligen nöjda.. Eller ja, för stunden. Jag hade ju lätt kunnat se till att kreditkortet brann upp... Men tid fanns tyvärr inte. Så jag fick snällt nöja mig. Skall ju iväg till Chicago när jag fyller 40 i augusti, så jag får ta igen det jag missade då.
Vi drog oss långsamt hemåt. 
Inga direkta planer stod på schemat för kvällen, men en av killarna hade som förslag en restaurang som han hört gott om, China Grill. Så vi beslutade oss för att träffas där några timmar senare. Men som vanligt på eftermiddagarna, på väg hem till lägenheten, hittade vi en irländsk pub, där vi gjorde ett pitstopp, för både öl, drink och lite tilltugg a la nachos med dipp. Behöver ju fylla på depåerna, för att klara oss enda hem ;o)
Tillslut kom vi hem och bytte om för kvällens bravader. Gav oss ut på gatan för att fånga en taxi. Nu skulle vi till typ 53:e gatan (vi bor på 48:e), men i mitten på manhattan. Som vanligt var taxichaufförerna svårflörtade, men skam den som ger sig.. Till slut fick vi lift.
China Grill var en trevlig restaurang. Vi var där rätt så tidigt så det hade inte kommit så mkt folk, men desto bättre service för oss. Jättehäftig och stilren inredning. Vet dock inte om jag skulle gå dit igen, för servitrisen sa att deras portioner var stora så det var bättre att beställa in lite blandade tallrikar, så kan vi plocka vad vi vill. Typ som en slags tapas, fast på kinesiskt vis. Dock tyckte jag det var lite mat på faten, för jag fick knappt något på min tallrik efter att alla norpat åt sig sin del, så jag tyckte nog inte det var någon smart idé direkt. Sen är ju jag som en fågelunge så det krävs ju lite mat för att jag skall bli mätt ;o)
http://www.chinagrillmgt.com/
Hur som helst, trevligt att sitta och umgås var det i alla fall. Så efter kinesisk tapas gav vi oss iväg mot Time Square. Vi hade hört talas om en bar som snurrar på Mariott Hotell. Och vi tänkte att ett besök där, kunde vara en trevlig avslutning på sista kvällen tillsammans.
Äntligen är man på Time Square igen. Alltid lika mkt folk, alltid lika kommersiellt. Men fantastiskt kul att se, oavsett hur många gånger man har sett det. 
Tillslut hittar vi Mariott och den snurrade baren. Det var såklart proppfullt där uppe, men till slut kom en hovmästare fram och sa att de har slutat servera middag, så vi kunde få sätta oss i restaurangen. Givetvis var vi glada för det, för vi var nästan på väg därifrån. Orkar ju inte stå och vänta i evigheter.
En trevlig bar som snurrade i långsamnt tempo. Kanske inte en bar man besöker två gånger direkt, men lite kul att ändå ha varit där. Så visst, har man vägen förbi kan det vara värt ett besök.
Lite kul var att Thomas satte sig vid ett s.k. barbord, och bordet bredvid sitter en av hans svenska kunder, världen är allt bra liten ibland.
Tillslut insåg de flesta att det var hemfärd imon och det kunde vara gott att få sova några timmar. Dessvärre var vissa andra lite pigga, så jag, Thomas, Line och en kille som heter Mattias drog vidare till en Irländsk pub, som låg på vägen hem, för att ta en sista drink i NY.
Men givetvis tar tiden ut sin rätt, så tillslut gick ögonen i kors på oss oxå.
Den där taxifärden hem skulle jag vilja se på en karta. Vi var inte så långt ifrån Mattias hotell, så vi tänkte att vi kör hem honom först, och sen drar vidare till vår lägenhet. Nä men då väljer taxichauffören att köra norrut, runda vårt hus där vi bor (utan att släppa av oss), för att sen köra söderut igen till Mattias hotell... Eh, hur tänkte han där? Suck, dessa taxichaufförer som försöker lura pengar av stackars turister. Trötta som vi var orkade vi inte ta den diskussionen, det blev ändå inte så vansinnigt dyrt, så låt han tro att han lurade skjortan av oss ;o)
Vi kom hem till slut och somnade sött. Sista natten i NY.... för denna gången! I'll be back!! Om jag känner mig själv rätt.
Smith & Wollensky. 28 april 2012
Väl hemma fanns det tid över för lite samkväm. Så med var sin öl sjönk vi djupt ner i soffan för att analysera dagens bravader. Fick ett tips på facebook innan vi åkte hemifrån att det finns ett lokalt öl som var väldigt gott, så det var vi ju tvungna att testa. Och jag får nog säga att jag har hittat ett nytt favoritöl.
Upptäkte dessutom att det finns här hemma på systembolaget:
Brooklyn Lager (nr 1548)
Fruktigt, humlearomatiskt öl med rostad ton och medelstor beska, inslag av knäck och aprikos.
Till slut var det läge att samla ihop sig och gå ut i vimlet igen, för att äta på köttrestaurangen vi bokat bord på. Smith & Wollensky finns över hela USA och är en väldigt populär resturang, så bordet var vi tvungna att boka hemifrån.
http://www.smithandwollenskynyc.com/
Väl på plats blev vi visade långt in i lokalen, till ett stort fint dukat bord där vi fick slå oss ner. Otroligt mkt folk var redan på plats, så det var lite trångt, men väldigt mysigt. Dessvärre fick jag någon slags magknip innan vi kom fram till restaurangen.. suck!! Så det blev varken fördrink eller vin till maten för min del. Dessutom fick jag avstå från köttet, det är ju lite svårsmält för magen, och ta lax istället. Men jag var absolut inte besviken över mitt tvungna val, snarare tvärtom, laxen var utsökt, och även om magknipet gjorde sig hörd hela tiden njöt jag av varenda tugga. Till detta dracks ett utsökt amerikanskt bubbelvatten, perfekt kombination ;o)
Fantastiskt god mat och väldigt trevlig atmosfär. Lite dyrare restaurang dock, men gillar man otroligt stora köttbitar så är det verkligen rätt ställe att gå till.
Jag som hade lite problem med magen, vilket jag nästan aldrig har, längtade dock hem till soffan, för att lägga mig raklång och vila min stackars magen. För egen del var jag nöjd kvällen, medans de flesta vill dra vidare till Time Square, för en efterdrink. Jag tackade för mig och fick till slut sällskap av Thomas och Line hem. Man är rätt mör efter heldagar på stan, med massor av nya intryck och händelser. Så jag tror att de var rätt så nöjda oxå.
På vägen hem slank vi in på en irlänsk pub för att ta en nattfösare och summera kvällen. Kändes som en trevlig avslutning på ännu en härlig dag i New York!
5th avenue/Lexington! 28 april 2012
Idag står en liten promenad upp till Central Park, via Lexington & Fifth Avenue, på schemat. Vill ju bella in de STORA flaggskeppen.. Vem vet, vi kanske hittar något spännande att shoppa. Dessutom tänkte jag lägga lite mer energi på att få med mig lite minnen hem, i form av foton. Så idag, tar vi dagen som den kommer helt enkelt. Lunchen är bokad på en sportbar i närheten av Central Park, där det är tänkt att v alla skall stråla samman.
Så, efter en låååång frukost tog vi på oss promenadskorna igen och gav oss ut på ännu en dags äventyr. Precis som dagen innan var vi ute innan allt hade vaknat till liv, så vi kör en sväng om Starbucks, för morgonkaffet och den dagliga uppkopplingen till omvärlden. Börjar nästan bli en morgonrutin ;o)
När tiden var mogen drog vi oss sakta uppåt Lexington Avenue, mot Central Park. Till Thomas förtret passerade vi måååånga roliga butiker, men efter att ha lovat att inte spendera så mkt tid på shopping idag, fick vi efter lite övertalning slinka in på Victoria Secret och DKNY. Med en shoppingbag gladare gick vi vidare mot vårt mål, Central Park.
Ännu lite shopping skulle dock äga rum, leksaksaffären F A O Schwarz, som är en enormt stor affäre för kids, belägen hörnet 5th Avenue och 58th st. Thomas & Line ville köpa med sig något hem till deras son Ludwig som var kvar hemma i Sverige, hos farmor och farfar. Väl där inne blev jag helt mållös, snacka om stor leksaksaffär, rena paradiset för de små liven. Dessvärre var det svårt att fota där inne, då alla kända superheros var på besök, och ville så klart visa upp sig mot betalning. Men det fanns andra små kuliga figurer som var "free of charge"... Hm, han såg dock lite småarg ut.. blev nog en liten missuppfattning där.. får skylla på språket ;o)
Efter att ha irrat runt i FAO Schwarz en stund, hittade de till slut vad de sökte och vi betalade och gick vidare. Innan vi gick nerför 5th Avenue tog vi en liten runda runt ingången till Central Park, för att insupa atomsfären och njuta av att folk än så länge inte hade vaknat till liv.
Till och med hästarna stod och halvsov, försökte få sista lilla vilan innan de skulle traska runt med jobbiga turister.
En som minsann hade vaknat till liv och stod redo för turisterna, var Frihetsgudinnan. Dock var hon inte så pigg på att vara med på en gratisbild... Men bakdelen är väl bättre än inget? ;o)
Efter att vi har kikat runt lite bestämde vi oss för att dra oss nedåt 5th Avenue för att bella in de stora flaggskeppen, som är delvis belägna på den kända gatan.
Helt galet hur mkt folk som florerar och hur många som promt skall in i vissa butiker. Bl.a. var det hur lång kö till Ambercom Fitch som helst. Vem väljer att stå i kö för att komma in och shoppa kläder?? Jaja, tur att vi alla är olika. Det var kul att kolla in de som stod i kön om inte annat. Sen fanns det givetvis butiker där det inte var kö.. liiiiite dyrare än Ambercom....
Efter en halv dags florerande, var det läge för ett pitstopp. Snart skulle lunchen intagas dessutom, men en öl och vila fötterna kändes som en strålande idé. Hittade en irländsk pub som inte låg allt för långt ifrån där vi skulle äta lunch, Whiskey Trader, 71 West 55th st:
http://whiskeytradernyc.com/media/whiskeytrader.html
Lungt och sansat ställe, men precis vad vi behövde efter alla människor på 5th Avenue. Efter att ha samlat ihop en del av skaran och en öl (eller kanske två) senare, gick vi vidare upp mot 42 Central Park South, 59th st mellan 5th & 6th Avenue, där lördagens lunch var bokad.: Mickey Mantle's Restaurant & Sportsbar.
http://www.nycgo.com/venues/mickey-mantles-restaurant-sports-bar
Jättetrevlig restaurang med mycket bra mat. Då killarna äntligen kommit till en sportbar, lät vi tjejer, dom sitta kvar så att vi kunde gå vidare och kika i butiker. Bra upplägg där alla parter var nöjda och glada.
Från topfloorbar till Argentinsk restaurang. 27 april 2012
Efter en hel underbar dag på stan, och väl hemma på 100 UN Plaza, byttes det om till lite festligare kläder. Först på kvällens schema stodThe Press Lounge, som är en topfloorbar på ett hotell, på västra Manhattan:
http://www.ink48.com/new-york-dining/press-lounge.html
653 11th Ave, mellan 47th St & 48th St
När vi kom dit var det inte så mkt folk, vilket var väldigt skönt då vi var så många och ville gärna sitta ihop. Dessvärre gick det inte att sitta ute på terrassen, då det blåste grymt mycket, men vi hittade en stor sittgrupp med sköna loungesoffor, med juste panoramatusikt mot östra delen av Manhattan. Kändes som det perfekta stället att avnjuta en drink.. eller två :D
Kvällen började men ett uppfriskande glas Prosecco
Älskar ju bubbel, men samtidigt så kan man ju inte motstå alla goda drinkar, och jag kan verkligen rekommendera:
Long Acre: Tullia Prosecco paired with strawberry puree, peach vodka and triple sec.
Den röda drinken på bilden
Efter att ha gottat oss med lite drinkar och bubbel var det dags att dra oss snett över Manhattan till Lower East Side, där vi skulle avnjuta middag på en härlig liten Argentinsk restaurang, Azul. Tipset hade kommit från en vän till sällskapet, som bor i NY. Kul med lite tips på restauranger som "infödingarna" går till.
http://azulnyc.com/
Restaurangen var inte så stor men otroligt cool och gästvänlig. Inredningen var häftig och jag trivdes med en gång jag kom innanför dörren
Mycket lagerlokal över det hela, och hela taket var täckt med sidor från olika tidningar. 
Sen att maten var supergod och stämningen hög gjorde inte saken sämre. Dessvärre tyckte jag att personalen var lite nonchalanta, men helheten i sig gjorde att jag definitivt kan tänka mig att gå dit igen, och även rekommendera restaurangen till alla som besöker NY.
Nöjda med dagen och lite trötta i ögat, valde vi att åka hem efter middagen. Det blir ju lite långa dagar om man skall hålla på att vakna kl 6 varje morgon, och är ute och går maratonlopp hela dagarna. Men varför inte utnyttja dagen till fullo när man ändå är där.
Ännu en härlig dag i The Big Apple till ända!
Shop til you drop! 27 april 2012
Efter en extra timmes sömn vaknade jag pigg som en lärka, tänka tanken på att ens försöka somna om fanns inte på världskartan. Hoppade snabbt upp, och turist som jag är, gick jag genast för att se vad det var för väder ute. Klarblå himmel och sol... härligt, det här skulle nog bli en rätt så trevlig weekend i NY i alla fall. Sen att utsikten gjorde mig hänförd gjorde inte saken sämre, skall jag få vakna till det här varje morgon??
Wow!!! Fotonörd som jag är sprang jag ivrigt in och hämtade "alla" mina kameror. Denna första morgon skulle förevigas, så enkelt var det. Så med nattsärken på och allmänt tilltuffsad, stod jag barfota i mina sneakers, och fotade helt besatt. Grannarna mitt emot måste trott jag var galen... Jaja, man lever en gång och kommer aldrig träffa dom igen ;o)
Efter en tids "kodak moment" ute på balkongen och halvt ihjälfrusen av den kyliga (men fina) morgonen, gick jag motvilligt in igen. Insåg snabbt att jag var den enda som var vaken.. vad fasiken skall jag göra nu? De lär ju vakna snart kan man tycka, eller så är de grymt rutinerade ”overseasresenärer”, så jetlag är peace of cake för dom. Närå, mkt riktigt började det röra sig inne i de andra rummet och inom kort kom Thomas (min bror) ut i vardagsrummet. Skönt, då slipper jag sitta här och rulla tummarna, ivrig att ge mig ut på lite äventyr. Efter lite godmorgon-snack, beslutade vi oss för att försöka få tag på lite frulle. Så med kameran i högsta hugg (den kan man ju absolut inte gå iväg utan) traskade vi glada ut i den sömndruckna storstaden, letandes efter vår första ”amerikanska” frukost. Insåg dock rätt fort att det kanske inte fanns så mkt öppet. Men skam den som ger sig. Till slut hittade vi vårt "hål i väggen", där vi fick köpt det nödvändigaste i frukostväg.
Klockan var närmare 8 när vi, pigga som mörtar, stod redo att ge oss ut på lite äventyr. Lite kyligt i vinden, och jeansjacka som enda jacka med mig, fick jag snällt bita ihop och acceptera läget. Kan ju alltid shoppa något som är varmare, oj va jobbigt för mig ;o) Kosan styrde vi mot det stora varuhuset Macys, som ligger ca 14 gator söderut och bredvid Broadway. Idag skall det shoppas… mot Thomas stora besvikelse. Paret som även bor i vår lägenhet hade bestämt sig för att köra lite sightseeing på East River för att sedan se lite av nedre Manhattan. Så min kära bror, var alldeles ensam med två shoppinggalna tjejer, kan livet bli sämre? ;o) Till våran, min och Lines alltså, stora glädje fick man 25% rabatt hela helgen på alla inköp, förutom skönhetsprodukter och vissa stora märken så som Louis Vuitton. We are in paradise!!
En annan glad överraskning var, att det var fri Wi-Fi i hela huset. Så efter vår lilla morgonpromenad nerför Manhattan, startade vid shoppingdagen på Starbucks, som låg i nedre delen av Macys, för att uppdatera oss vad som händer hemma i Sverige. Och även uppdatera våra vänner om vad vi har för oss.
Efter en snabb och effektiv fika, gick jag och Line loss på alla avdelningar. Kände mig lite vilse i pannkakan, vart skall man börja? Som tur var fanns det en karta över varuhuset, så att man på något sätt kan hitta rätt. Sicket varuhus, STORT är bara förnamnet. Kändes som vi åkte upp och ner mellan våningarna som skållade råttor, men uppenbarligen funkade det, för vi hittade vad vi sökte. Efter några shoppingpåsar senare kände vi oss rätt så nöjda med dagens bedrift, till min brors stora förtjusning. Den stackaren fick följa med som packåsna…
Dagens skörd
100 UN Plaza. 26 april 2012
Vi bodde på 15 våningen, av 44...
Efter att ha installerat oss i lägenheten irrade vi oss ut på stan. Kände mig smått förvirrad, småstaden Göteborg på morgonen och STORA staden New York på eftermiddagen.. Lååååååååååååång förmiddag kan man säga. Kändes helt orealistiskt.... Var helt övertygad att jag skulle vara överkörd innan vi åkte hem... Haha! Men nej, här sitter jag ju, fullt levande och skriver :D
Hur som helst, då vi är 14 st som åkte till NY, varav 5 bor i lägenheten ovan, bestämde vi att vi skulle träffa de andra på deras hotell några gator bort.
Tyvärr var det riktigt trist väder med regn på kvällen så taxi var det enda som gällde. Sen funderar jag på hur det är möjligt att SÅ många taxibilar, som det finns i NY, är SÅ upptagna?? Att vifta lite med handen, a-la-sex-in-the-city vis, visade sig inte alls funka.... Suck! Vilken besvikelse... Jag som ville leva lite SATC liv ;o)
Efter att ha samlat ihop alla i baren på deras hotell, åkte vi vidare ner mot Greenwich Village, där kvällens "aktivitet" skulle äga rum, Café Wha!
http://cafewha.com/
115 McDougal Street
http://g.co/maps/jq5zj
Fantastiskt trevligt ställe som jag varmt kan rekommendera. Bra mat, trevlig personal och verkligen bra livemusik. Covers så klart, men inte det vi har här hemma (Sweet home Alabama etc) Utan mer moderna covers. De som sjöng var SÅ bra. Hade de varit med i svenska Idol, hade de vunnit. I amerikanska Idol, hade de antagligen åkt ut i första omgången.....
Tyckte dock det var synd att vi gick dit samma kväll vi kom, för vi var verkligen jättetrötta. Men jag kommer definitivt att gå dig igen, next time in NY :D
Ett Ps: 5 dollar i inträde som läggs på notan och de "chargar" för 2 drinkar, vilket kan vara allt från vatten till Strawberry Daiquiri... Så för min del var det ju inga problem ;o)
Då dagen hade varit lång för oss alla blev det en relativt tidig kväll. Det kändes att man varit vaken många timmar och flygit i tidszoner. Så lite trötta i ögat, men otroligt nöjda och glada att äntligen vara på plats, styre vi kosan hem till John Blund.. som otroligt nog också var på besök i NY ;o)
Grym första kväll!!! Natti natti!!
Båda fötterna på jorden.. eller? 26 april 2012
Äntligen hade jag båda fötterna på jorden. Efter ett stort djupt andetag för att insupa New York luften, traskade jag vidare från planet mot den fasansfulla AMERIKANSKA TULLEN... Bävar alltid för denna.. varför? Tja, det kan man ju fråga sig. Känns alltid som man gjort något fel, eller glömt något, eller ser skum ut.. inte fasiken vet jag, men jag känner mig helt klart som en brottsling varenda gång. Och mycket riktigt blev jag utfrågad... av mannen med "arga leken"-ögat.. nästan så jag började skratta.. men höll mig givetvis och svarade snällt (som alltid) på frågorna.
Vad skall jag göra här? (Jobba skiten ur mig)
Vem åker jag med? (jag och mina 100 självmordbenägna luss)
När var jag här senast? (förra veckan när mitt visum gick ut)
Vad gjode du här 2009 när du fick stämpel senast? (jobbade)
Eh, vad tror han?????
Suck! Snygg var han i alla fall. Hade jag vågat, så hade jag bett om ett foto.. Men det var inte riktigt läge.
Väl utanför transithallen hade jag bestämt med min bror & co att jag skulle vänta vid disken där de hade beställt shuttle in till stan. Gick fram till "Welcome center" och frågade vart detta möjligtvis kunde vara, och mycket riktigt var jag på rätt plats.. trodde jag! Satte mig snällt ner och väntade... å väntade, å väntade... Satt och drömde mig bort när jag helt plötsligt fick ett samtal från min bror: "Vart är du?".... Tja, just då hade jag lust att svara "månen", för jag var ju på rätt plats, var fasiken var han?? Men efter lite fundering insåg jag att, vi är helt enkelt på två olika ställen. Givetvis har flygplatsen olika ankomsthallar... ja, eller hur? Fröken guldfisk, tänkte givetvis på detta.... NOT! Jag anlände med United, som är ett amerikanske bolag, och de andra med SAS, som är Svenskt... Hm, hur tänkte jag där? Tja, jag är ju ingen rymdforskare direkt, som min bror brukar säga.
Efter många samtal och sms fann vi varandra tillslut, och styrde kosan mot Manhattan
Flyg, flyg och åter flyg... 26 april 2012
Dessutom hade jag underbart fin utsikt... bara doktor Snuggels (?) som saknades
Efter en timma landade jag i Köpenhamn. Underbart att äntligen vara på väg. Med glada steg satte jag fart mot min nya gate, som skulle ta mig till mitt mål. Men USA är ju ändå USA, landet som höjer alla säkerhetsåtgärder till skyarna. Vilket jag givetvis är glad för, samtidigt som man undrar om det måste analyseras i minsta lilla detalj? När jag kom till gaten, blev jag utfrågad om vart jag skall bo i NY, om jag packat väskan själv, vart jag packat väskan.. Eh?! Hade stoooor lust att ljuga hejdlöst och säga både det ena och det andra. Men insåg snabbt att jag skulle bita mig själv i svansen, vilket skulle innebära: Welcome to US? DECLINED!!! Så jag svarade lydigt på hans frågor. När jag trodde allt var klappat och klart att gå in i den så kallade "loungen", snodde han mitt pass och hänvisade mig till "skamvrån" bredvid, för att invänta deras godkännande... Kände mig som en bov... Men insåg snabbt att jag inte var ensam, utan det var alla vi som transfererades från Göteborg som snällt fick vänta på något slags okej.
Till slut, kom jag igenom och fick boarda planet. Men sicken besvikelse! United Airlines.. SKITBOLAG rent ut sagt. Trång och jäkligt, och dessutom inget gratis vin.. QUE???? Nä, de går fetbort nästa gång kan jag säga. Never again. Tacka vet jag Europeiska bolag, stora rymliga plan MED gratis alkohol :D Yepp, that's my thing! ;o)
Hur som helst, kom till slut fram till min plats, vilket var längst in vid fönstret.. Helt okej måste jag säga, men utanför mig satt... två turturduvor... suck! Precis vad jag behövde just nu! Jag som hade väntat mig värsta amerikanske hunken... Vad har jag gjort för att förtjäna det här??? Jag är ju SINGEL!
Jaja, det är bara att göra det bästa av situationen, kolla på 4 filmer på raken! Perfekt, nu har jag kört igenom alla nyheter som går hemma på bio.
Dessvärre fick jag inte sagt ett ord på 8 timmar... Moi, inte ett ord!!?? Ni kan ju bara tänka er vilket munläder jag hade när jag väl träffad min bror & co.
Ingen var gladare än jag när jag väl fick stiga av plandet på Newark. New York here I am!!
